Han studerade i Växjö, Visingsö och Lund, auskultant i Göta hovrätt, år
1915, sedan förare vid Jönköpings inf. reg. 1718 1/5. Han utnämndes till
fänrik vid Upplands inf. reg. I 18 s.å. 13/9 varefter han deltog i norska
kriget (1). Han erhöll avsked 1719 30/9 och återupptog sedan studierna
i Lund år 1720 17/12 för att bli präst. Utnämndes till kh 1729 2/10 och
tillträdde tjänsten 1730 (2).
Referenser:
(1) Carl XII:s officerare, Adam Lewenhaupt.
(2) Sv. gen. tidskr. 1949-51 s. 232ff, 244ff, Mollstadius.
(3) Sv. gen. tidskr. 1952-54 s. 239, Mollstadius.
Se arkivet. -
Infofil tah13-40.txt.
Under studietiden i Wäxjö tog sig Johan Andersson namnet
Alander. Han var den förste i släkten, som tog namnet, obs. stavningen.
Senare ändrades namnet till Ahlander. (1).
Han disputerade år 1723 (de diverso Palladis et artis ingenio,
Pres. A. Rydelius), erhöll fil.kand 1724 och prästvigdes år
1725 16/4. Han var domesticus hos biskop Lund och utnämndes till
kyrkoherde i Rogberga 1729 2/10. Han tillträdde tjänsten 1730.
A. lär som hovrätsauskultant ha varit hemligt trolovad med
Sigrid Helena Stass, men då Andreas Dryselius friade till henne,
skall hon av sina anhöriga ha tvingats att giva denne sin hand.
Häröver blev A. så förtvivlad att han tog avsked från hovrätten
och gav sig in på krigarbanan i hopp om att få dö på ärans fält.
Då detta ej lyckades utan han levande hemkom från norska kriget,
tog han till boken och begav sig till Lund. Sedan hans forna
trolovade efter få års äktenskap blivit änka,säges hon ha skrivit
till A. och återknutit förbindelsen. Enligt tidens befordringssätt
tillföll pastoratet i regel den, som konserverade änkan, och då
socknemännen framställde frågan:" Vem vill kära mor nu hava",
nämnde hon sin gamle fästman.Denne säges ha ägt en ovanlig
kroppsstyrka, varom följande berättas. Tvänne av hans studiekamrater
besökte honom en gång i Rogberga, och talet kom därvid på hans
deltagande i norska fejden. En av dem yttrade då föraktligt att
"något riktigt krig var det väl inte". A. Svarade med att fatta
dem båda i kragen, slå dem mot varandra och seda kasta dem i
gåsdammen på gården.!.A:s hustru var en duglig och i socknen
mycket avhållen kvinna. Särskilt vid sjukdomsfall blev hon mycket
anlitad. Därvid lär hon drastiskt ha sagt "Om icke beck och brännvin
hjälper på en bonde, är det till döda lagt". Jämte sina egna barn
uppfostrade hon i hemmet sin förste mans systerson, den tidigt
föräldralöse Jonas Peter Bergius, sedermera berömd läkare i
Stockholm och jämte sin broder, hävdaforskaren Bengt Bergius,
upphovsman till den Bergianska stiftelsen därstädes.
Ref. 1) Wäxjö skolas elevmatrikel.
Ref. 2) Vexjö stifts Herdaminnen (Släkttraditioner, meddelande av
fru Gerda Åkerén, f. Ahlander.)
.
|